MINA FÖRFÄDER DOG I ETT FOLKMORD

 

Idag bombarderades min Facebook av en massa uppdateringar rörande folkmord. När det kommer till politik och samhällsfrågor är jag tyvärr inte så intresserad. I de flesta fall har jag radikala åsikter som inte uppskattas och därför håller jag dem för mig själv men när ämnen blossar upp väcks en nyfikenhet hos mig. Jag är en person som vill hålla koll på det mesta runt mig och när Facebook överhettas känner jag att jag måste luska vidare för att inte missa någon tåg avgång.

 

Idag handlar allt i mitt Facebookflöde om The Armenian Genocide. En folkresning på armenier, Assyrier, Syrianer, Greker och övriga kristna som befann sig i det dåvarande osmanska riket. En folkresning som rensa bort 80-90% av folkgruppen och som idag förnekas av Turkiet om man talar om det under kategorin folkmord. Detta folkmord är inte så uppmärksammat och många, inklusive mig är inte medvetna om det skett. Folkmordet är idag erkänt av Sveriges riksdag och dagen till ära lyfter människor världen över upp ämnet till ytan för att få ett erkännande av dem som ännu inte erkänt.

 

Jag som pluggar marknadsföring och PR och har den senaste månaden ätit, druckit och andats PR sitter här idag och fascineras över hur vissa folkgrupper lyckas driva sin sak bättre än andra. Jag tänker på förintelsen av judarna. Det är dokumentärer, böcker, skolämnen, stiftelser och organisationer som jobbar med det och trots att de fått sitt erkännande sedan länge tillbaka fortsätter de att promota sina intressen. Jag däremot som har föräldrar från den drabbade regionen, själv tillhör folkgruppen och som sedan barnsben uppfostrats med den syrianska kulturen i fokus kan allt om mina föräldrars språk, traditioner och kultur men inte ett skit om deras historia. Det kan handla om att mina föräldrar vill skydda oss från den missar de fick uppleva och bara delge oss av allt positivt eller att deras föräldrar själva flydde och därmed inte fick veta vad som egentligen hände med de som fick vara kvar. För mig är det inte så konstigt att folkmordet av mina förfäder aldrig erkänns när jag själv inte hade en aning om att det skett. Med detta blogginlägg vill jag dra mitt står till stacken och uppmana alla att tillföra lite historia till sina barns uppfostran, att vuxna själva intresserar sig lite och att omvärlden ägnar en minut åt att läsa lite om ämnet.

 

Folkmord sker dagligen, bland alla folkslag och i alla länder. Detta med anedning att någon någonstans tagits sig rätten till att bestämma och anse sig vara större och bättre. Jag vill inte tillhöra ett land eller ett folkslag, jag vill vara en global medborgare utan att skilja på vare sig färg, form eller storlek bland mina medmänniskor. Vi är alla olika och det är de som gör oss unika.

 

//Robert Nehmé


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0